Come on, catch up!

Det här kan nog vara rekord i vart-tog-fingerkliandet-vägen i blogguppehåll. Men så bytte jag sysselsättning, sålde den sista pocketboken, förklarade syftet med den sista korsordspennan och räknade fel på kassan en sista gång för den här sommaren och så gick jag till Resia. Bad om att få komma bort och togs till Grekland två dagar senare tillsammans med Therese och förvandlades till charterturisten.

Vi packade våra väskor (Therese en dubbelt så stor som mig, vilket kanske inte ens behövde förtydligas) och flög iväg till en liten, blåsig, sandig, solig och alldeles, alldeles underbar ö som enligt vår resetipsare inte skulle vara så turistexploaterad och nåja för den. Svenska kan ha varit vanligare än grekiska på ön.

Första kvällen går vi vilse i vad vi trodde var i smyg. Men uppenbarligen avslöjas vi av såväl blekhet som förvirrade blickar när en solbränd, brunögd servitör med typiskt grekiskt utseende säger "Tjena, leget" på den bredaste av stockholmsdialekter. Jaha? Ehm. "You're looking for the Apollo office?" Jaha. Eller? Jo, det gjorde vi ju. Det stockholmska ordförrådet var begränsat, men vi var ohämmat sålda till restaurangen och lovade komma tillbaka.

Och det gjorde vi. Nästan varje kväll. Som om det inte var nog med killen med stockholmskan fanns det en kille med norska (som för att toppa lyckan hette Gert - Gert!) och en annan som hette Michelangelo - vad mer kan man begära av en favoritrestaurang? Drinkar med tomtebloss, god mat och - trumvirvel - en servitör som börjar älska - ja, älska - Therese sista kvällen. Jag hör mest blö blö blö, madame. Men det betydde uppenbarligen "jag älskar dig, madame" på franska. Spännande, tänkte jag och kände mig väldigt mycket i vägen för det nya paret till dess att Therese berättade att hennes svar på "blö blö blö" var "No, you don't". Det är fina grejer. Fin retorik.

Sedan solade vi. Och vi läste, eller jag läste och skaffade mig en hej-vit-del-av-halsen-bränna. Och vi skaffade oss en till grekisk vän som gillade att ta betalt när vi tryckte i hans solstolar och som gillade ännu mer att uppmana oss att ta det "easy with the books" varje gång han gick förbi. Varje gång var rätt många gånger. Ibland utvecklade han det till "they can be dangerous sometimes". Jag var noggrann med att inte berätta att jag hade Sommardöden i handen några av gångerna.

Sedan brände vi oss (mest jag). Eller egentligen var det dag två - men det behöver man ju inte låtsas om.

Sedan sov Therese. 15 timmar. I streck. Så jag läste lite till. Och lite till.

Sedan var jag hungrig mest hela tiden. Therese har under vår tidigare vänskapsperiod (som är rätt lång) gett sken av att tycka om att äta vilket jag tyckte var tryggt med tanke på att mitt humör kan svikta i ett klimakteristuk om jag avstår någon måltid. "Jo, jag gillar visst att äta - men inte när det är så varmt!" Så jag hade lite matbristsvackor, men var rätt lycklig ändå.

Sedan åkte vi på utflykt till Olympos. Tidernas ställe som skulle behöva ett eget inlägg. Där ville en dam låta oss prova en del av deras traditionella klädsel och en meter kortare fick vi tyg på huvudet.

Och veckan gick fort. Gjorde oss bruna, utvilade harmoniska, lite småkära i den norsktalande servitören, fattigare (för Greklands ekonomis skull så klart).

Redan de gamla grekerna gillade ju Grekland under högsäsongen har jag hört. Och de var ju inte helt fel ute, de där gamla grekerna.

Roadtrippin'

Var i Lund över helgen. Körde bil. Körde lite mer bil. Kom fram, satte upp gardiner, skrev tenta och körde bil. Körde mer bil. Lyssnade på Herman Lindqvist. Lyssnade på Lejonkungen. Planerade ett röra på benen och andas och tanka-stopp i Halmstad. Det är ju dels en trevlig stad och dels en stad jag känner, där kan jag inte köra vilse. Jo. Det kan jag. Och av någon anledning har vi ett Volvokort för att tanka. Men Volvomackar existerar inte. Schell, Preem och mackar ingen hört talas om finns. Men inte Volvo. Jag svor och bestämde mig för att tanka är överskattat och bestämde mig för att sluta köra vilse.

Och tänkt är gjort som man nästan säger. Jag börjar hitta i Halmstad igen. Det är ju de där släktträffarna som gör det. Och som känt är det här med begravningar en återkommande trend i min släkt. En kändiskyrka hittades. Och i närheten av kyrkan finns Lidl - älskade Lidl - och där finns choklad och i närheten en utfart från staden. Min mentala andnings- och tankpaus blev en irritations-köra-vilse-och-bensin-slösar-paus.

Men plötsligt händer det, jag svär och tänker att nej, vaddå billigare med Volvokort. Nu tar jag vad som finns och svänger vid närmsta mack på motorvägen. Närmsta mack är Volvo. Plötsligt händer det. Att tanka rätt är stort, att tanka billigt är större, tänkte jag och kände mig filosofisk. Sedan lyssnar jag på Herman och rullar hemåt.

Till dess att jag får stå still mitt på en motorväg på grund av vägarbete. Nog för att Sverige mår som bäst när Sverige jobbar - men måste Sverige jobba på just de vägarna jag tänkte köra på?

Men nu, nu är jag ledig.

Nu vinner vi val!

Jag kom nyss hem från Moderata Ungdomsförbundets nationella valupptakt. Sveriges största politiska ungdomsförbund. Sveriges största parti. Sjukt roligt, sjukt taggande och alldeles, alldeles underbart. Kanske för att vi var 1300 stycken. Kanske för att det är så många vänner. Kanske för att vi har Sveriges bästa politik. Kanske för att Sverige mår som bäst när Sverige jobbar. Nu vinner vi val!

On och det där

Det jobbiga med måndagar är att de ofta följs av tisdagar som kan vara värre än måndagar.

Igår ringde jag kundservice för mitt mobila bredband och kände mig klyftig värre som gjort allt kundservicekillen tipsade mig om innan kundservicekillen tipsade mig om det.

Idag var vår ena kassa på jobbet jättedöd och vi ringde journumret för att få hjälp.
- Stendött, ajdå, vi får kolla serviceavtal, ajdå, lyser något på datorn, ajdå?
- Öhm. Öhm. På den där?
- Ja, svarar jouren med en pedagogisk melodi. Det är datorn.
- Öhm. Öhm. En grön knapp. Öhm.
- Har ni provat att trycka på strömbrytaren?
- Öhm. Öhm.
Tystnad i andra luren.
- Öhm. Nej. Den fungerar visst nu.

Vi ringde kanske jouren för att kanske bli tipsade om att när kassan kanske inte är på kan man kanske sätta på datorn. Det är en fin lösning.

Det sägs att det är tisdag och mitt nobelpris är kanske lite avlägset just idag.

Idioten en måndag

Jag frågade om kunden ville ha inrikesfrimärken, hon sade ja och jag gav henne utrikesfrimärken. En annan kund betalade med kort och ville ha 60 kronor i kontanter. Hon fick en 20-lapp och en tia av mig. En bekant beställer en bok i sitt namn. Jag har glömt hennes namn och undrar hur man fixar det smidigt.

Och dagen har gått bra. Några blåmärken rikare. Rynkan över högra ögonbrynet är förstärkt. Orden är tydligt oförståeliga. Hälsan håller ett stabilt läge vid föräten. Blicken till höger vid korsande av övergångsställen suddas ut. Minnet räcker halvvägs in i aktiviteten jag håller på med.

Jag nynnar på "Alors on Danse" hela dagen, kan inte ett ord franska och håller takten genom att skjuta huvudet fram och tillbaka.

De säger att det är måndag.

Jag läser Idioten just nu och tänker att det kanske är rätt okej ändå.